När tyska stridskrafter överraskande angrep Danmark och Norge den 9 april 1940, mobiliserades den svenska armén i sin helhet. De mobiliserade fältförbanden koncentrerades längs den norska gränsen, samt i städer och samhällen utmed västkusten. Truppernas första uppgift blev att spärra samtliga till Norge ledande vägar och järnvägar, och i anslutning till dessa spärrar anlägga befästningar. Dessa befästa stödjepunkter eller skansar, som i början endast utgjordes av tämligen enkla och anspråkslösa skyttevärn och skyddsrum, kom snart att byggas ut till imponerande befästningsanläggningar bestående av kanonvärn, kulsprutevärn och skyddsrum, som omgavs av minfält, stridsvagns- och taggtrådshinder. 

Att ett tyskt anfall mot Sverige skulle kunna hejdas redan vid gränsen, var det dock ingen som på fullt allvar räknade med. Därför måste försvarsanläggningar byggas också längre inne i landet. Ett synnerligen lämpligt område för en bakre huvudförsvarslinje ansågs det smala passet mellan Byfjorden och Vänern vara. Redan i maj 1940 inleddes därför byggandet av en försvarslinje mellan Uddevalla och Vänersborg. 

För befästningsarbetena i försvarslinjens västra sektor ansvarade I 17 depå, som stod under befäl av överstelöjtnant Eric Grill. Till sitt förfogande hade denne inledningsvis endast ett arbetskompani och ett personalersättningskompani, men denna otillräckliga styrka kom snart att förstärkas med omkring 400-500 civila snickare, bergsprängare och betongarbetare. Befästningarna i försvarslinjens östra avsnitt uppfördes av Skaraborgs regemente I 9, som stod under befäl av överste Arthur Nordenswan. 

Utbyggnaden av huvudförsvarslinjen, samt de fjorton förpostställningar som anlades framför densamma, pågick i forcerat tempo fram till i oktober 1940, då den militära personalen hemförlovades. På våren 1941 återupptogs arbetena, som nu uteslutande utfördes av civil arbetskraft, och i augusti samma år var försvarslinjen Uddevalla-Vänersborg fullbordad. 

Uddevalla-Vänersborgslinjen kom att utgöra stommen i Västsveriges försvar ända fram till årsskiftet 1942-1943, då en ny krigsplanläggning trädde i kraft. Enligt denna skulle ett tyskt angrepp från Norge mötas med starkast möjliga krafter redan vid gränsen, och därmed hade Uddevalla-Vänersborgslinjen spelat ut sin roll. 

Fem av de numera snart 70 år gamla betongvärnen, byggdes i närheten av Bohusläns Försvarsmuséum. Längs detta ca 500 meter långa avsnitt av försvarslinjen har en promenadstig anlagts, och informationstavlor har satts upp vid värnen som numera är frilagda från jord, träd och buskar. Denna ”Bunkerpromenad” är öppen året om. 

På Försvarsmuséet pågår mellan juni och september en utställning om försvarslinjen och dess tillkomst. Där visas bl.a en unik film gjord under sommaren 1940, som i detalj visar det mödosamma arbetet med värnbyggena. Filmen innehåller också ett avsnitt som visar överbefälhavaren, general Olof Thörnells, inspektion av arbetena. I ÖB:s sällskap ses bland andra den dåvarande kronprinsen , sedermera kungen, Gustaf VI Adolf och dennes son, prins Gustaf Adolf.